ja, jag tror på spöken
Inatt var det en sån där "fight with the ghost night" jag hatar det, jag svär på heder och samvete att huset är hemsökt. Eller i alla fall så är mitt rum det. För enda sen jag var liten och inte ens visste var spöken och sånt var så har jag sagt att det är något i mitt rum och vägrar sova där inne.
Fast egentligen kanske det är mig det handlar om, för enligt mamma så har jag tydligen lekt med en gubbe när jag var liten flera gånger om tills en dag då jag skrek och grinade för att han var i närheten. Och den gubben har tydligen ingen annan sett, jag kanske inte gjorde det heller för det är inget jag kan komma ihåg. Haha
tro det eller ej, gör som ni vill.
Fast jag skulle egentligen inte vilja få reda på om det är något där inne på riktigt, för då sticker jag och sätter aldrig mer min fot där inne eller i den här världen något mer.
Jag känner mig lite töntig men jag svär på att jag har oinbjudna gäster på mitt rum.
Fast egentligen kanske det är mig det handlar om, för enligt mamma så har jag tydligen lekt med en gubbe när jag var liten flera gånger om tills en dag då jag skrek och grinade för att han var i närheten. Och den gubben har tydligen ingen annan sett, jag kanske inte gjorde det heller för det är inget jag kan komma ihåg. Haha
Sen sa mormor att jag tydligen hade lekt med någon gubbe i deras förra hus också, det är heller inte något jag kan komma ihåg. Men en sak jag kan komma ihåg, är att jag sett en jävla gubbe en gång eller två gånger, ute på gården samma ställe. Jag kanske gick i fyran första gången blev jag inte så rätt men när jag senare såg exakt samma gubbe på exakt samma ställe så blev jag fan rädd.
Okej, nu kanske det låter som om jag har sett en aning lite för mycket paranormal activity så det kanske inte är med mig, fan att det ska vara mitt rum.
tro det eller ej, gör som ni vill.
Kommentarer
Trackback
